När snön bäddar in Östergötland i ett vitt nyårstäcke ger decembers krydda framför alla andra en föraning om våren. Om bara tre månader är det vårdagjämning och massor av blommande krokus sticker upp som utropstecken i rabatter och gräsmattor. Vår vanliga trädgårdskrokus lyser lika blålila som de krokusar som skördas på saffran, världens dyraste krydda. Men där upphör egentligen likheterna.
Trädgårdskrokusarnas pistiller är inte lika kryddoftande som de som Crocus sativus ståtar med, det latinska namnet på saffranskrokus. Blomman har sitt ursprung i länderna runt Medelhavet fast det är Iran som är den främsta saffransproducenten. För att utvinna ett enda kilo saffran krävs omkring 150 000 blommande exemplar. Även om saffran inte riktigt är värd sin vikt i guld så är det snudd på. Ett kilopris på cirka 70 000 kronor nämns för bästa kvalitet, så det kanske inte är så underligt att handeln gömmer de tunna halvgramskuverten i sina kassor under december, då efterfrågan är som störst i Sverige till baken av lussekatter. En koll i Borensberg visar på en varierad prissättning. Ortens apotekskedja vill ha 35 kronor för en 0,5 grams påse, men tar man två kan man få en tredje på köpet. I livsmedelsbutiken intill kostar en påse på 0,5 gram 20 kronor, men två kuvert får man för ”bara” 25 kronor.
Än så länge är det inte många som vågat sig på att odla saffranskrokus i Sverige i syfte att producera den exklusiva kryddan till försäljning. Landets största producent finns på Gotland sedan sex år och i Skåne tog ett syskonpar utanför Staffanstorp sin första skörd i höstas. Men med allt mildare höstar kanske blåblommande krokusfält inte vore en omöjlighet ens i Östergötland? En försöksodling i Hushållningssällskapets regi i Vreta kloster skulle kunna vara ett första test.
Till skillnad från vanlig vårblommande trädgårdskrokus planteras saffranskrokus från maj till början av juli. Blomningen börjar i oktober och pågår in i december. Under de månaderna skördas också blommorna och de orangeröda pistillerna plockas bort för hand för att torkas till dyrbar krydda.
/Birgitta & Bengt
Fotnot. Vilda växter (4:2015), en tidskrift som ges ut av Svenska Botaniska föreningen, har ett reportage om skörd av saffran i Spanien. Skånska Dagbladet skrev om den skånska odlingen på sin hemsida 12/12-2015.
Äntligen... i morse 05:48 hände det .…så lyft en Östgötasädes mot soluppgången och prisa det återkommande ljuset.
/Bengt
Almsjukan är ett gissel för många städer och Linköping är inget undantag. Almen är ett vanligt stadsträd, men skadeangreppen har lett till att det numera är ett akut hotat trädslag. Almsjukan kommer att förändra stadsbilden på många håll, när pampiga almar i centrala lägen drabbas. Den mäktiga almen vid Stadsbiblioteket i Linköping är bara ett exempel. Dess krona har beskurits i hopp om att förhindra att skadorna blir livshotande för almen. Den är också ett av de 200 träd i Linköping som utnämnts till evighetsträd och ska finnas kvar för alltid.
Almsjukan orsakas av så kallade Ophiostoma-svampar, vars sporer sprids inuti almarna av almsplintborrens larver. Alla almar verkar dock inte vara lika mottagliga för almsjukan. Hur det förhåller sig med den saken har Kathrin Blumenstein, doktorand vid SLU:s institution för sydsvensk skogsvetenskap i Alnarp, studerat. I sin doktorsavhandling om almsjukan har hon undersökt om det finns svampar i bark och ved i almar som kan skydda dem mot sjukdomen. Det handlar om så kallade endofytsvampar, som inte orsakar synliga symptom men som kan påverka trädens försvar mot skadegörare.
Enligt ett pressmeddelande från SLU kan Kathrin Blumenstein vara en lösning på spåren, då hon hittat mekanismer hos dessa endofytsvampar som kan utnyttjas för att bekämpa almsjukesvampen. Hon visar bland annat att vissa endofytsvampar tillgodogör sig näring effektivare än almsjukesvampen. Hon testade dem på unga almar för att se om de kan ha en skyddande effekt mot almsjuka.
"Den förebyggande behandlingen skyddade mot sjukdomen, men effekten var inte stabil över tid. Jag upptäckte också att vissa endofytstammar utsöndrar kemikalier som hindrar almsjukesvampens tillväxt. Det återstår att identifiera de enskilda föreningarna i svampextrakten. Det kan vara möjligt att utveckla nya biologiska bekämpningsmedel genom att använda flera endofytsvampar för att uppnå synergieffekter", framhåller Kathrin Blumenstein i pressmeddelandet.
Hon försvarade sin doktorsavhandling den 17 december. Om hennes resultat hinner bli räddningen för biblioteksalmen är kanske att hoppas på för mycket.
/Birgitta
Det är inte många dagar kvar nu tills solhjulet väger över och man får stå med sin vinterimmiga Östgötasädespokal i handen, sträcka armen mot den nedgående solens vintersolstånd och utbrista i ett ”skål, äntligen vänder det”.
Det är sådana nätter såsom årets längsta som längtan och drömmarna blir som starkast. Det är då som ryggsäcken är packad och man på sviktande mossmattor vandrar ut i den klara och lite kyliga aprilkvällen för ännu en vårnatt i skogen. Det är då som den mörka aprilnattens kolteckning sakta får färg av dagningens tilltagande ljus och ackompanjeras av storskogens fågelkör med pärlugglor, mesar, hackspettar, orrar och tranrop.
Det är då som vandringen går i gränslandet mellan dröm och verklighet och vårens närvaro känns som starkast. En dröm att drömma en mörk decembernatt och snart, snart är vi där igen….
/Bengt
Ett stort grattis till Östgötanaturs Birgitta Pettersson som på torsdagskvällen tog emot Östergötlands Naturalhistoriska Förening Nils Conrad pris för sina insatser för den Östgötska naturen enligt nedanstående motivering
2015 års Nils-Conrad pris går i år till Birgitta Pettersson som under nästan ett helt yrkesliv ägnat sig åt att sprida kunskap och värna om den Östgötska naturen. Med envishet, engagemang och djupa kunskaper inom en lång rad områden har årets pristagare framgångsrikt bedrivit ett folkbildande naturvårdsarbete på sitt eget speciella sätt. Birgittas långvariga gärning och stora insats för den Östgötska naturen gör henne till en värdig mottagare av priset.
Styrelsen för Östergötlands Naturalhistoriska Förening
Svenska turistföreningen har i dagarna sjösatt en förbättrad och mer tilltalande hemsida. Den har en luftigare layout som gör det lätt att hitta på den.
Ska man nämna något negativt om den så är det att det svajar en del i artkunskapen. Ett intressant exempel är att man för 850 kronor kan få skåda havsörn vid Tåkern och, om man får tro bilden, även vithövdad havsörn. Det är ett mycket billigt erbjudande med tanke på att vithövdad havsörn bara finns i Nordamerika...
Visst är det fantastiskt att få uppleva havsörnar vid Tåkern och det är lätt att hålla med om att naturen runt sjön är magisk. Men att USA:s nationalfågel skulle visa upp sig här vore inget annat än en stor sensation. I övrigt är det en fin och intressant hemsida, som varmt kan rekommenderas.
/Bengt
Totalt infångades 2 115 gäddor i det elfiske som bedrivits under hösten i Rosenkällasjön och Edhagadammen söder om Linköping. 479 gäddor har dragits upp från Edhagadammen och från Rosenkällasjön är 1 639 gäddor borttagna.
Resultatet för Rosenkällasjön är mycket intressant. Vid det första elfisket för tre år sedan beräknade man att det fanns cirka 5 000 gäddor i sjön, men genom en rad olyckliga omständigheter lyckades man bara få bort 20 procent av dessa. I år har elfisket lyckats mycket bättre. Av det totala antalet på 1 725 gäddor i Rosenkällasjön har hela 95 procent tagits bort. Det betyder att inte ens hundra gäddor blivit kvar i sjön.
- Om den här beräkningen stämmer blir det en spännande vår och försommar i Rosenkällasjön, säger Linköpings kommunekolog Anders Jörneskog.
Och hoppas på att svarthakedoppingen åter ska lyckas häcka i sjön.
Läs Östgötanaturs reportage om elfisket i Rosenkällasjön när det pågick som bäst genom att klicka på bilden.
/Bengt & Birgitta
Stjärtmesen är en glädjespridare som kommer som från ingenstans i novembers gråa livsrum. Och försvinner lika snabbt. Den hör till landskapets doldisar och är en insektsätande stannfågel som trivs i lövskogar nära vatten. Så här års kan stjärtmesar dyka upp litet varstans i familjeflockar, hur söta som helst att möta.
Nyligen sände radions Naturmorgon en intervju med zoologen Staffan Ullstrand, som berättade att namnet stjärtmes egentligen är missvisande. Det här handlar inte alls om någon mes och arten saknar andra släktingar i den svenska fågelfaunan.
Mer intressant information om den unika stjärtmesen hittar du på Naturmorgons hemsida.
/Bengt
Känslan av öppna oändliga vidder har? Östgötaskärgården gemensamt med fjällvärlden, en natur som är vederkvickande för kropp och själ, en natur att vara rädd om. "Upptäck Östergötlands skärgård" är en ny guidebok som ska locka till besök i denna övärld, men också fördjupa kunskapen om den. Länsstyrelsen står bakom guideboken, som kommit till som avslutning på ett EU-projekt, där skärgårdens miljöstatus undersökts.
Östgötaskärgården med Arkösund, Sankt Anna och Gryt består av 6 000 öar och skär. Det är en övärld som har få motsvarigheter på andra håll i världen. Under hösten har några naturföreningar i länet haft informationsaftnar utifrån guideboken som riktar särskilt fokus på ett 50-tal områden som tål besök i försiktig skala.
- Att den östgötska skärgården är så bred med både innerskär och ytterskär gör den speciell, till och med unik. Liknande skärgårdar finns egentligen bara i Skottland och Chile, framhöll länsstyrelsens naturvårdsförvaltare Martin Larsson på det möte som Östergötlands naturalhistoriska förening ordnade den 4 november.
Ett 40-tal åhörare fyllde Naturcentrum i Linköping och fick inte bara en beskrivning av skärgårdens landområden. Länsstyrelsens vattenekolog Maria Åslund gav även en bild av hur det står till med skärgårdens undervattenmiljöer. Östgötaskärgården är en del av Östersjön och ligger därmed i ett känsligt hav som är påverkat av övergödning och miljögifter. Det gäller inte minst de stora vikarna Slätbaken, Bråviken och Valdemarsviken.
- Men östgötakusten når ingenstans upp till god ekologisk status. Det stora problemet är övergödningen. Trots att jordbruk, avloppsreningsverk, enskilda avlopp och industriverksamheter på senare år vidtagit åtgärder för att minska näringsläckagen så syns inga effekter av det i naturen, påpekade Maria Åslund.
/Birgitta
2015-10-29
Drygt hundra nya träd har under oktober planterats längs med Göta kanal - Sveriges längsta trädallé.
När Göta kanal byggdes under åren 1810-1832 planterades 16 000 träd längs den 19 mil nya vattenvägen. Syftet var främst att träden skulle stabilisera kanalbankarna, särskilt längs de närmare nio mil som grävts för hand. Att träden förskönar miljön var inte lika viktigt, men så har det blivit. Och aldrig är kanalen så vacker som under höstarna med lönnar som flammar i gult och rött och ekar i bronsfärgad lövskrud.
Under snart 200 år har träden hunnit bli tillräckligt gamla för att kanalen också ska fungera som en biologisk spridningskorridor för lavar, trädsvampar och vedlevande insekter. En hel del träd har dock med tiden sågats ned av olika anledningar. På senare år är det almsjukan som gått hårt åt kanalens bestånd av just almar, bland annat i Berg och Motala.
De träd som tagits bort behöver ersättas för att Göta kanal ska bevaras som en komplett trädallé. Ett fadderprojekt startades vid millennieskiftet och sedan dess har cirka tusen nya träd planterats. Kanalbolagets eget hållbarhetsmål är ett årligt tillskott på minst femtio nya träd. I år blev det dubbelt upp tack vare bidrag från sponsorer och kanalens trädvänner. En variation av trädslag gäller fortfarande med betoning på oxel, lönn och lind numera. Trots att ekar också kantar kanalen, som i Näs och Sjöbacka utanför Borensberg, är det ett mindre vanligt val av alléträd. Ekar växer för långsamt...
En del trädplanteringar sker med litet mer buller och bång än andra. Så fick till exempel förskoleelever från Dansätterskolan plantera prinsessan Estelles lönn en dag i slutet av oktober. Den står nu tillsammans med ytterligare sex träd i den kungliga lund som skapats vid Göta kanal i närheten av Borensberg.
/Birgitta
2015-10-21
Med ett varmare klimat drar sig eken norrut. Men faktum är att ek växte vilt i Jämtlandsfjällen för närmare 8 000 år sedan. Beviset är ett stycke ekbark som hittats i en torvavlagring på Täljstensvalen, ett lågfjäll inte långt från Handöl i västra Jämtland. Leif Kullman, professor emeritus i naturgeografi, berättar om det spännande fyndet i Svensk Botanisk Tidskrift.
Ekbarkbiten, som är 17x14 centimeter, hittades för två år sedan på ytan av en torvmyr vid Täljstensvalen. Resultatet av kol 14-dateringen anger att eken växte här för 7 960 år sedan, då somrarna var drygt ett par grader varmare än idag. Barkbiten har suttit på en stor ek och låg helt öppet cirka 500 meter över den nivå som numera är ekens naturliga trädgräns i södra Norrland.
Läs mer i Svensk Botanisk Tidskrift 109:5-2015, www.svenskbotanik.se
Blogg 2018
Blogg 2017
Blogg 2016
Blogg 2015
Om Östgötanatur
Blogg 2019
Blogg 2020
Lite längre historier
Blogg 2021
Blogg 2022